Jag vet att jag pratar om det mycket men jag förundras verkligen ofta över hur otroligt awesome det kan vara att leva egentligen. Just att jag känner mig så lyckligt lottad då jag kunnat följa i princip alla mina drömmar, det är en underbar känsla. Jag hade aldrig några större förutsättningar än någon annan, min familj är inte rik och har aldrig haft en massa extra pengar som jag kunnat förlita mig på, så det måste betyda att egentligen vem som helst kan göra precis det som de drömmer om. Allt som krävs är modet att försöka, tror jag, för det är den enda förklaringen jag kan hitta till att jag kan vara på den plats i livet där jag är idag. Att kunna leva utan att ångra saker som man kanske aldrig gjorde, det är nog ett av mina största mål och jag måste säga att det såhär långt ser väldigt bra ut på den fronten. Jag ligger bra till.

Visst har jag massor av drömmar kvar om saker jag ännu inte gjort eller kanske platser jag ännu inte sett, men det spelar på något sätt ingen roll. Jag har uppfyllt så pass mycket att jag är nöjd även om jag inte kan göra allt det där andra som jag också skulle vilja göra, och visst kommer jag försöka hinna med allt, men om jag av någon anledning inte gör det så kommer jag att vara otroligt nöjd i alla fall. En sak som jag ju alltid har drömt om och som fortfarande ligger kvar där lite i bakhuvudet är det där med att plugga i USA. För tillfället så är det en mycket avlägsen dröm då jag inte har några planer på att lämna Mexico än på ett tag, men vem vet! Kanske om jag lyckas avsluta mitt svenska pluggande en dag så kanske jag kan plugga vidare en liten stund i USA, bara för att jag vill, eller så kanske det får förbli en dröm. Livet är nästan lite för kort för att hinna med allting som man vill göra, även om man jobbar aktivt emot just det där med att uppfylla sina drömmar konstant. Haha. Vad drömmer ni om allra mest just nu i det här ögonblicket? Just i det här ögonblicket drömmer jag bara om att få fortsätta vara här i Mexico nu fram tills sommaren, och att därefter åka till DC för ett par månader. Det är allt. Vad jag sedan vill göra i framtiden är en annan sak, men just nu så lever jag i nuet, precis här där jag är, i mitt hus i min lilla stad i underbart fascinerande Mexico.

Det finns vissa aspekter av livet här som är väldigt annorlunda. Här vänder sig folk om på gatan när man går förbi, folk ser att du inte kommer härifrån trots att du inte ens hunnit öppna munnen. De bara vet. Varför vet jag egentligen inte, för jag ser ingen direkt skillnad på mitt ansikte och ansiktena på mina vänner och de andra som bor här. Det gör dock de. Vill man testa på hur det är att vara lite småpopulär så ska man ta sitt pick och pack och flytta till en trevlig liten stad utomlands där det inte finns allt för många andra utlänningar. Ibland blir det tröttsamt, och det var nog därför jag färgade mitt hår svart sist i ett desperat försök att smälta in, men på många sätt så är det också spännande. En tvättäkta boost för självförtroendet.