Dagen som ingen har väntat på. I eftermiddag är det dags för oss att hoppa på vår buss till Mexico City, och därefter byta buss och åka vidare. Jag kommer sedan (som det ser ut nu) fortsätta direkt till Obregon, vilket innebär att jag har en monstruöst lång resa framför mig.

Jag vill verkligen ta en dusch just nu men av någon anledning så tycks det inte finnas något varmvatten, gissar att "boilern" inte är påslagen eller något, men ack så irriterande då jag hade för avsikt att duscha och göra mig klar innan alla i huset vaknar. Det kunde jag visst glömma. Jag misstänker att detta är mitt sista inlägg på resande fot, och nästa gång ni hör av mig så är jag antagligen tillbaka "hemma" i min stad. Jag känner att jag har varit duktig på att hålla omvärlden uppdaterad under den här resan! Det beror på att hemma i Obregon så är det mer eller mindre vardag, visst gör vi saker varje dag, men i och med att det har blivit vardag för mig så är det ibland svårt att hitta något att rapportera hem, medan nu under den här resan så har vi gjort massor av saker som vi kanske inte normalt gör. Jag ska dock försöka bli bättre på att rapportera även när jag är i Obregon från och med nu. Jag ska se till att göra en ordentlig ansträngning, men jag kan inte garantera något. Vi får helt enkelt se.



Nej... jag vill inte avsluta våran resa, verkligen inte, men tyvärr finns det inte mycket att göra åt saken. Resan kommer ta slut antingen jag vill eller inte. Jag har sett så mycket på de här dagarna, lärt mig mycket och kommit till en del insikter om mig själv. Det har varit bra för mig.