Det var det. Nu har jag varit frånvarande från allt vad bloggar heter alldeles för länge, mycket på grund av att jag varken har tid eller lust att sitta framför datorn mer än vad jag måste (till följd av online-kurserna som jag läser), men också för att jag har haft problem med att ta mig in på svenska websidor. Det har föreslagits att jag borde testa en annan blogg-server, en icke svensk, men något gör att jag hellre sälar mig tillbaka hit. Som ni ser så skriver jag plötsligt på svenska igen, av vilken anledning vet jag inte riktigt, men jag kände på något sätt att min blogg hade tappat sitt ursprungliga syfte. Det ursprungliga syftet var att uppdatera nära och kära om mina förehavanden när jag är på resande fot, och det gör jag nog allra bäst på svenska skulle jag tro. Vad säger ni? Ger ni mig en ny chans att pladdra på om mitt stundtals ointressanta liv? Mitt Svensson-liv i Mexico, det vill säga så icke-svenskt det bara kan bli.

Den senaste tiden har jag pysslat med allt och ingenting! Jag bor här i mitt lilla hus som jag delar med världens gulligaste lilla roomie, Sara heter hon och vi kommer alldeles förträffligt bra överens. Det är på något sätt en märklig känsla att tänka att jag bor här i Mexico, att jag har mitt egna rum i mitt egna hus, där jag har allt jag behöver inom ca ett kvarters avstånd. Min bästa vän bor en ca 3 minuters promenad bort, jag har en liten mini-affär vägg i vägg med mitt hus, en annan liten affär en minut bort och en stormarknad ungefär 5 minuters promenad härifrån. Varje morgon så kommer min bästa vän och en annan kompis och hälsar på mig när de har en ledig timme, jag bjuder dem på kaffe och så sitter vi där ute vid mitt lilla stenbord medan de sörplar i sig det och jag äter min frukost. Därefter så återgår de till sitt, jag slår mig ner vid min dator för att göra skolarbeten, och sen så sammanstrålar vi igen fram åt eftermiddagen allra senast. Oftast flera gånger innan dess också. Jag bor så pass bra till att mina vänners universitet ligger nära, så folk kommer och går hos mig dagligen.

Jag är så otroligt lycklig här så ni anar verkligen inte! Vad mer skulle jag kunna önska mig just nu? Absolut ingenting. Kanske att jag skulle vinna på lotto och bli ekonomiskt oberoende, det hade suttit fint, men i övrigt så kan jag inte tänka mig många saker som jag skulle kunna önska mig. I ärlighetens namn så saknar jag min familj dock! Min mamma, min pappa och mina knasiga systrar som man ibland undrar var sjutton de kom ifrån. Jag saknar dem, och jag önskar att man kunde ha alla sina loved ones på samma ställe, men det går ju uppenbarligen inte. Istället hoppas jag att de alla är lyckliga på sina egna håll, för jag är åtminstonde lycklig. Älskar er familjen! Glöm inte det. Även om jag är väldigt långt borta.