Många små tankar virvlar i mitt huvud just nu! Tiden springer fram och snart är det dags att börja plannera för en eventuell sommar med jobb i Washington DC igen. Jag tror att det är en bra idé, jag saknar min andra familj och jag längtar efter att få lära känna den nya lilla babyn som jag ännu inte har träffat. Tänk att det är nästan ett år sedan jag lämnade DC efter mina tre senaste månader där! Det är konstigt vad tiden tycks gå snabbare och snabbare ju äldre man blir. Vissa lider kanske av åldersnoja, men det gör inte jag. Faktum är det att jag har fått vara med om så otroligt många fantastiska saker, och när jag befann mig i USA under mitt år som Au Pair så trodde jag att jag aldrig skulle bli lyckligare än vad jag var just då, men jag hade så otroligt fel. Det är över tre år sedan jag kom dit första gången, och sedan dess så har mitt liv bara blivit bättre och bättre. Med åren. Det finns inte en enda händelse i mitt liv som jag skulle vilja byta bort, för allt jag har gjort har knuffat mig till den plats där jag nu befinner mig. Hur skulle jag kunna önska mig någonting annat? Jag är 22 år, men jag känner mig nog egentligen både yngre och äldre. Yngre just för att jag tror att jag mentalt är lite yngre än vad jag är, men äldre just för att jag har varit med om så mycket och jag har inte ens fyllt 23.

När jag är här borta på den här sidan av Atlanten så känner jag det lite som om jag har en konstant utomkroppslig upplevelse. Det känns som om alla mina vanliga och mänskliga bekymmer fladdrar iväg som sandkorn i vinden när jag är här, och allting känns istället enkelt och fint. Visst har jag också dagar när jag är arg, ledsen, upprörd eller bara på dåligt humör, men när jag är här så är det som om det vore en del i någon form av teaterpjäs. Det skadar mig liksom inte, utan det hör bara till. Jag känner varje känsla, även de negativa, mer än någonsin här borta... men det är på något sätt befriande att ha en sådan nära kontakt med hela känslo-spektrumet. När jag är här då lever jag, på både gott och ont på samma gång.

Märkliga saker händer mig dock alltid här i Mexico! Sedan ett par veckor tillbaka så har jag märkliga märken på min högra handled. Det ser ut som födelsemärken; tre tydliga och tre andra som inte riktigt är lika framträdande. Alla sex i varierande storlekar. Det märkliga är att de uppträdde från en dag till en annan..! Till en början var de lite blålila, ungefär som blåmärken, och jag tänkte att eftersom att jag alltid har min klocka i samma område så måste jag ha slagit i den någonstans så att det orsakat de mystiska små blånaderna. Sedan dess så har de dock övergått till ljusbruna, och hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att de var födelsemärken. Men... nu är det ju så att de aldrig har varit där tidigare, men så en dag så satt de bara där. Kanske representerar de att jag fötts på nytt? Eller inte. Någonting är det dock...

Ser ni dem? Dock är det bara de tre mest tydliga som syns ordentligt på mina halvdåliga webcam-bilder. Wow jag insåg precis någonting som förefaller mig mycket märkligt. Har hela tiden tyckt att den största, som har en lite udda form, på något sätt varit så väldigt bekant! Som om jag sett det förut någonstans, trots att det inte funnits ett spår av det på min arm tills för ett par veckor sedan. I detta nu insåg jag dock att märket har i princip exakt samma form som ett annat som jag har haft på insidan låret hela livet! Åtminstonde i mina ögon så är de väldigt lika, men kanske inbillar jag mig. Märkligt är det hur som helst, för vem vaknar en dag med ett gäng nya födelsemärken på underarmen? Uppenbarligen så gör jag det. Hej och hallå där.