Hur har ni det där hemma, eller var än ni är? Jag sitter här och filosoferar som vanligt, inomhus dock för en gångs skull, då det börjar bli lite för varmt för mig där ute. Här om dagen hade vi 29 plusgrader, idag vet jag inte då jag inte bemödat mig med att sticka ut näsan, men varmt är det nog, det är jag relativt säker på. Jag minns när jag var liten, då dog jag av värmeslag om det var över 15 plus i princip, men det verkar som om jag anpassat mig. Sommaren 2009 när jag var här så hade vi 50 plus (not even kidding) och jag överlevde ju uppenbarligen det. Not saying that I like it, but I've learned to handle it. 30+ räcker dock.

I övrigt så sitter jag här och fnissar högt åt historier som min syster berättar som centrerar kring råttkiss, fniss fniss (som rimmar med kiss) åt vilka människor det finns i denna värld.

De senaste dagarna har vi pysslat med mycket här borta! En dag förra veckan så satt jag och tre vänner i en datorsal på Universitetet från klockan 8 på kvällen tills klockan 4 efterföljande morgon, det var en upplevelse, men mina buddies hade arbete som de behövde göra färdigt innan nästföljande skoldag. De lyckades. Det var en komisk upplevelse då vi satt där och pysslade med vårt, en väns mamma levererade smörgåsar då vi inte hade tid att bege oss någonstans för att äta middag, och timmarna tickade iväg. Det är inte alla som suttit på ett Universitet klockan 04.00 på morgonen vill jag lova. Vi var dock lagom trötta efteråt. När jag kom hem omkring en halvtimme senare så fann jag till min förskräckelse att jag inte kunde öppna min ytterdörr! Nyckeln gick inte in i låset hur jag än försökte, och tillslut fann jag mig tvungen att knacka på rutan till min roomie och väcka henne, så att hon kunde släppa in mig. Det visade sig dock att problemet var att hennes nyckel satt i låset på insidan, så vi fann förklaringen till min utlåsthet relativt snabbt. Nu vet vi; endast en nyckel kan sitta i låset.

Helgen förflöt lugnt, vi tog det piano, tittade på TV och åt billiga sallader. Inget fel i det och jag klagade sannerligen inte. Det som är så fint här är att det alltid händer någonting, och jag sitter aldrig ensam och uttråkad. Om ungefär en månad så ska jag på konsert, och jag taggar till tusen, för då drar jag och mina vänner till Guadalajara för att se någon som vi alla är väldigt fästa vid. It's gonna be awesome. Det bubblar i mig redan nu av excitement och lycka.