En liten uppmaning jag har går härmed ut till min mamma då jag tycker att hon borde använda msn lite oftare! Hade en trevlig konversation med henne tidigare idag, och jag insåg då att det skulle vara otroligt fint om hon kunde logga in lite oftare, då vi ju skulle kunna ha lite mer regelbundna konversationer. Med mina systrar samtalar jag ofta då de alltid (precis som jag) sitter och nördar framför burken, men min moder och min käre fader behagar uppenbarligen inte att vara lika kontaktbara. ...Och bitterheten jag uttrycker i detta uttalande är inte det minsta seriös, hehe, men visst hade det varit nice att kunna torrprata med dem lite oftare än vad jag gör. Jag saknar ju mina päron, trots att de inte tror det. Jag är väldans nöjd och glad här, men jag önskar att vissa kunde få uppleva detta Mexikanska äventyr med mig.

Just nu pågår planneringen för fullt för några veckors besök i DC nu i sommar, och jag hoppas på att kunna boka flygbiljetter inom kort så att det känns spikat och klart. Jag saknar min familj där borta i huvudstaden! Min amerikanska och andra familj, mina två småkillar som inte är så små längre och det lilla monstret till hund som biter på allt. Det komiska med DC är att det inte bara är jag som fortsätter att komma tillbaka om och om igen, utan även mina vänner från den gamla Au Pair-tiden gör samma sak! Sommaren 2009 var vi alla tillbaka där igen, trots att vi är från olika delar av världen, och det ser ut som om det kommer bli en stor återförening även denna sommar. Absout inte mig emot. Vi var små när vi bodde i DC allihopa, eller vi var mindre åtminstonde, och vi visste nog inte vad som väntade oss.

Det är roligt att tänka tillbaka. Och att tänka framåt. Och att tänka på det faktum att en liten man precis knackade på min dörr och ville sälja tallriksunderlägg och sobreros. Då kände jag att jag var i Mexiko i allra högsta mån. Hej kliché. Jag älskar mina minnen från den tiden, men trots det skulle jag aldrig vilja gå tillbaka. Jag är för lycklig i nuet för att vilja återgå till ens de allra käraste minnen. En återförening i sommar skulle jag dock inte säga nej till. D.C 2011.